Ibland känns det som om att ingen förstår mig, att man bara går runt och försöker förstås av andra, men man hörs inte, elr syns inte. Man är bara osynlig. Speciellt när man är blyg i vanligt fall, inte hemma elr så men i skolan, i stora folkmassor osv. När man väl ska göra sin röst hörd så är det ingen som lyssnar.

När man som mig, har en bror som tar ganska mycket kraft av ens dag. Så är det ganska lätt att man drar sig tillbaka och blir ganska tystlåten. För man inte hörs när man skriker, när man då har försökt att föröka få sin röst hörd i cirka 14 år, och man inte har lyckats, varför ska man ens fortsätta att försöka då?.


(we♥it)

jag är väldigt tystlåten av mig när det gäller stora folkmassor, elr genomgångar i skolan osv. Jag vill gärna inte få frågan om jag själv inte räcker upp handen då jag är rädd att säga fel elr något sådant. Så när jag väl får frågan och inte vill ha den, så säger jag med ren reflex "jag kan inte". Då får jag svaret av läraren :

-"Mathilda, jag vet att du kan".

För även om jag kan svaret, så vill jag inte svara.
Om jag skulle velat svara så skulle jag la ha räckt upp handen, lr?

Jag skriver inte detta inlägget pågrund av att få uppmärksamhet elr något sådant. Detta gör jag för att dela med mig av mina tankar.

Och bara för att man är blyg och tystlåten betyder inte att man är född sån, elr att man är sån hela tiden. Det kan ha med saker att göra, att man har blivit behandlad i andrahand i hela sitt liv, eller att man kanske är ensambarn & inte har det där "mammadotterbandet" imellan sig.

Men nu vet ni att om man är blyg, så kan man ha orsaker till det!


(we♥it)

Tycker även att det är så omoget av personer som "tror" att de är coolare än andra, och genom att visa det går på de tystlåtna med mobbning. Dock så skulle de aldrig göra så mot någon annan om de var helt själva. Det skulle de  ALDRIG våga.

Så snälla ni där ute, om det finns någon som sysslar med någon slags mobbning där ute, så lägg av med det! Det finns inget coolt med mobbning alls, right?